fbpx

Självklart öppnar vi våra hjärtan, Anna.

Att ta hand om människor på flykt är en moderat grundvärdering, skriver Rasmus Törnblom.

Varför var det så svårt för Anna Kinberg Batra att på frågan hur hon kände inför ”öppna era hjärtan” säga: ”Jag kände en stolthet över vårt tydliga ställningstagande för öppenhet. Jag kände också ett stort ansvar för att nu verkligen se till att driva på för reformer som stärker integrationen. Vi behöver möta människor som kommer hit med förväntningar om deltagande i och ansvar för sitt eget livsöde. Det behöver bli enklare för människor som kommer hit senare i livet att skaffa ett jobb med inkomst och arbetskamrater och en bostad med grannar. Kunna fira midsommar med små grodorna och sena sommarnätter. Ge möjligheten att kunna resa med världens mest eftertraktade pass, det svenska. Med svensk utbildning få se sina barn göra klassresor som en själv bara kunde drömma om. Det är det som borde vara Sverige. Det är upp till Moderaterna att presentera reformerna för att komma dit.”

Istället för att skapa ett eget halleluja-moment i SVT-studion igår, hänvisades det till andra länder utan någon vidare känsloyttring om själva formuleringen ”Öppna era hjärtan”. Det Fredrik Reinfeldt beskrev var en moderat grundvärdering. Det är självklart att Sverige i tider av kriser och katastrofer ska vara öppet för dem som flyr. Det handlar ytterst om att försvara människovärdet. Om att inte förminska totalt mänskligt lidande till opinionsbunden retorik.

Fredrik Reinfeldts vädjan om att ”öppna era hjärtan” var ovanlig i svensk politik. De flesta svenska politiker accepterar och förstärker bilden av att politik handlar om att ställa ut löften och lova bort satsningar. Politik är förhållandet mellan folket och de folkvalda. Som i alla förhållanden måste ansträngning och ärlighet komma från båda håll. När John F. Kennedy uppmanade amerikanerna att ”inte fråga vad deras land kan göra för dem utan vad de kan göra för sitt land”, skedde samma sak.

Att andra länder behöver ta ett större ansvar är i Sverige självklart. Samtidigt behöver det svenska mottagandet förstås i en större kontext. En till två promille av världens flyktingar söker asyl i Sverige. Sverige är ett av världens rikaste länder. Här bor strax över en promille av världens befolkning. Skulle alla världens länder kräva en rättvis fördelning skulle knappast Sverige vara ett land som borde ta ett mindre ansvar än i dag.

Ingen känner i efterhand att Sverige under andra världskriget gjorde för mycket för judar som flydde för sina liv. Det räcker inte att i efterhand känna för människovärdet. Det krävs politiskt ledarskap, och den nuvarande regeringen är feg och handlingsförlamad.

Det fel som Fredrik Reinfeldt gjorde, och som inte ska upprepas, är att utelämna vad politiken måste göra för att möta dessa nya utmaningar. ”Öppna era hjärtan” behöver inte vara samma sak som en vidöppen kostnadskran. Här krävs förändringar i mottagandeprocessen som snabbare styr mot jobb och integration. Det finns förändringar i ersättningar och bidragskostnader som behöver göras. Det finns skatteintäkter att hämta på en jobbpolitik som snabbare möjliggör egen inkomst och etableringsmöjligheter på bostadsmarknaden.

Det är där svaren behöver formuleras. Svaret om människovärdet borde vara självklart och aldrig behöva formuleras.

Rasmus Törnblom
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet

Publicerad i Aftonbladet 28/4-15

Bostadsåtgärder lyser med sin frånvaro i budgeten

De aviserade subventionerna till byggbolagen som ska komma till hösten kommer aldrig kunna lösa bostadssituationen när man vägrar lösa upp de stora knutarna”, skriver ordföranden för Alliansens fyra ungdomsförbund.

Att det råder bostadsbrist i Sverige är det ingen som kan förneka. Det är inte bara i storstäderna det saknas bostäder, utan faktiskt i hela landet, även på mindre orter.

När det råder brist och priserna på bostadsrätter hela tiden ökar får unga det extra svårt att skaffa sitt första egna boende. Bankerna kräver fast jobb och en hög insats som få har kunnat skaffa sig i unga år.

Hyresköerna är så långa att det blir nästan omöjligt att hitta något den vägen. Det händer att den som vill ut på arbetsmarknaden till och med tvingas tacka nej till jobb eftersom det inte går att få tag på ett boende.

För oss som företrädare för fyra ungdomsförbund är detta en absurd och oacceptabel situation.

När våra fyra moderpartier satt i regering 2006 – 2014 gjordes inte tillräckligt för att skapa en bättre bostadsmarknad, men man gjorde i alla fall vissa regelförenklingar och tillät en friare hyressättning för privatpersoner som hyr ut den egna bostaden.

Den senare reformen beräknas ha ökat tillgängligheten bara i Stockholm med trettio procent.Det finns dock mycket kvar att göra. Regelverket för hur man får bygga bostäder behöver en genomgripande översyn med det uttryckliga syftet att förenkla och göra det möjligt att också bygga litet och billigt.

Det måste gå att bygga exempelvis studentlägenheter där badrummet inte utgör en femtedel av hela lägenheten och driver upp priserna. Många av de regler som finns är till för att skapa tillgänglighet, men gör i grund och botten bara att en hel generation får svårt att flytta hemifrån.

Möjligheten att överklaga byggprojekt behöver också begränsas – det är helt enkelt inte rimligt att någon som inte vill få fler grannar ska kunna försena ett bygge med flera år när alla beslut är fattade i laga ordning.

Uppskjuten byggstart innebär också en kostnadsökning som i slutändan hamnar på den som ska bo i bygget, och gör att det tar längre tid att få fram fler bostäder trots att vi har en redan ansträngd situation.

Vi vet också att bruksvärdessystemet försämrar bostadsmarknaden markant. Det gör idag att de som bor i förorterna subventionerar innerstadsbornas hyror, och gör hyresmarknaden både mer segregerad och trögrörlig.

Det var tänkt som ett skydd mot allt för höga hyror i krigstid, men agerar nu enbart beskyddare åt en redan besutten medelklass.

När kötid är det enda som räknas blir människor rädda om kontrakt även på lägenheter som egentligen inte passar dem, rörligheten minskar och utnyttjandet av bostadsbeståndet blir allt annat än optimalt.

Dessutom blir det olönsamt att bygga nya hyresrätter, och nyproduktionen blir därefter. Självklart behöver övergången från bruksvärdessystemet till friare hyressättning ske gradvis, men att den behöver startas är odiskutabelt.

Det finns med andra ord många åtgärder att ta till för en regering som på allvar vill skapa en fungerande bostadsmarknad. Tyvärr lyser de med sin frånvaro i den budget som de rödgröna lagt, och de aviserade subventionerna till byggbolagen som ska komma till hösten kommer aldrig kunna lösa bostadssituationen när man vägrar lösa upp de stora knutarna.

Den unga generationen lär inte tacka dem för det.

Hanna Wagenius, förbundsordförande CUF
Rasmus Törnblom, förbundsordförande MUF
Sara Skyttedal, förbundsordförande KDU
Linda Nordlund, förbundsordförande LUF

Publicerad i SVT Opinion 15 april 2015

Regeringens förslag drabbar de svagaste

Den 1 januari 2016 slopar regeringen skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer. Förslaget slår hårt mot den breda och folkligt förankrade välgörenheten när en kvarts miljard kronor ska tas från människor som ger, skriver Rasmus Törnblom, förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet.

I världen är Sverige på många håll närvarande som en humanitär stormakt med bistånd och viktiga insatser för demokrati och utbildning. Samtidigt har också en modern solidaritetsrörelse vuxit fram. Allt fler ger till välgörenhet och engagerar sig ideellt som volontärer. När regeringen nu drar tillbaka skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer slår det direkt mot dem som utgör grunden för välgörenheten – människorna som ger.

Den tillbakadragna skattereduktionen är bara ett av flera förslag som flyttar inflytande och ansvarskänsla från människor till staten. Kraftiga skattehöjningar på jobb ger färre jobb. Kraftiga skattehöjningar på välgörenhet ger mindre välgörenhet. Det blir ett samhälle där det som blivit brett och folkligt istället bara blir för några få som fortfarande har råd. En kapitulation för en växande statsapparat med utbyggda bidragssystem och illusioner om sin ställning som världsförbättrande.

Den växande välgörenheten är möjlig genom att fler kunnat behålla mer i plånboken, både från lönen och av gåvorna till välgörenhet. Sedan skattereduktionen infördes 2012 har över 130 000 fler människor börjat ge, enligt regeringens egna beräkningar. Det är en viktig rörelse som förankrar solidaritet till något bredare än att svenska staten ska lösa alla världens problem. Den svenska välgörenheten gör att vi såväl i Sverige som på många platser i världen kan påverka, driva samhällsutvecklingen i rätt riktning och bli en stark röst för humanitet.

Just därför är det oförklarligt varför Stefan Löfven, Socialdemokraterna och Miljöpartiet går fram med att dra tillbaka skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer. Det är ingen nyhet att regeringen ställde ut stora och kostsamma löften som många undrade hur de skulle finansieras. Skatteretoriken kläddes in i att det alltid var någon annan som skulle drabbas av skattehöjningarna. Någon höginkomsttagare som ”har råd med skattehöjningarna”. Någon så rik ” att några kronor hit eller dit inte skulle göra någon skillnad”. I valrörelsen gick det att svagt och målande beskriva dem som skulle betala löftena om utbyggda bidrag och överbudspolitik. Den tiden är nu förbi.

När förslag efter förslag presenteras får vi nu ett ansikte på de som ska betala. I det här fallet är det ofta människor med små – och medelstora inkomster som regeringen väljer att plundra på över en kvartsmiljard kronor. Det är pengar som vanliga människor i Sverige arbetat ihop, skattat på och sedan valt att skänka till bland annat katastrofhjälp, cancerforskning eller medicinering.

En kvartsmiljard gör hos välgörenhetsorganisationerna stor skillnad. Det motsvarar i välgörenhet rent vatten till 12,5 miljoner människor, cancerforskning i nära två års tid och nästan 50 miljoner vaccinationer.

Konflikten mellan offentligt bistånd och välgörenhet är omodern. Istället för att svartmåla välgörenhetsorganisationerna som en modern form av avlatsbrev för dåligt samvete borde diskussionen handla om hur skattereduktionen kan riktas för att förstärka viktiga och allmängoda områden som utbildning, demokratiarbete, mänskliga rättigheter och forskning.

Regeringens anspråk på att vara en humanitär stormakt kan inte innebära stormaktsanspråk på människor och organisationer som hjälper. I en orolig värld behöver breda yttringar för medmänsklighet stärkas. Tyvärr är regeringens inställning här tydlig: Människors egen ansvarskänsla och solidaritet ska inte stärkas – den ska beskattas.

Rasmus Törnblom
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet

Publicerad i Expressen 14 april 2015

Ung Vänster bedriver korståg mot kvinnorna

Ung Vänsters ideologiskt drivna syn på företag och vinster slår blint mot både mångfalden och kvaliteten på tjänsterna i välfärden. Dessutom kommer deras motarbetande av företag ledda av kvinnor leda till att jämställdheten tar flera steg tillbaka.

Ung Vänster kämpar vidare med att utmåla företag och entreprenörer som skurkar. Nu senast i debattartikeln ”Vinstjägarna är de verkliga extremisterna” i Dagens Samhälle (5/3). Då är det inte så konstigt att Stefan Lindborg, ordförande i Ung Vänster, applåderar överenskommelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet om utredningen om vinster i välfärden. Utgångspunkten i utredningen är nämligen att begränsa aktörer och utförare i välfärden – inte att höja kvaliteten.

Men det är inte bara kvaliteten som är underordnad målet att mota bort mångfalden i välfärden. Även jämställdheten tvingas flera steg bakåt. Stefan Lindborg nämner inte ett ord om vad som kommer att hända med de, i flesta fall, kvinnor som driver företag inom välfärden.

Enligt siffror från SCB leder nästan 7 000 kvinnor företag i vård och omsorg. Inte med ett ord nämner Stefan Lindborg vad som ska ske med deras företag. Hans korståg mot företag och vinster i välfärden kanske är undantaget dem?

Ser man till äldreomsorgen leds hela 67 procent av företagen av kvinnor, även det siffror från SCB. Då förstår man att det inte är ett korståg mot riskkapitalister Stefan Lindborg driver utan ett mot jämställdhet, egenmakt och valfrihet.

Hade kvaliteten i privat äldreomsorg varit lägre och anställda trivts sämre hade kritiken landat bättre. Men allt detta är bara Stefan Lindborgs förhoppningar – han har statistiken emot sig. Ska kvaliteten i den svenska välfärden höjas måste man börja titta på varför den offentligt drivna välfärden inte lyckas leverera samma kvalitet.

Vi måste kunna efterfråga samma kvalitetsnivå från både offentlig som privat driven vård. Om utredningen hade inriktat sig på tuffare spelregler för att säkra en bättre kvalitet, hade Moderata Ungdomsförbundet jublat. Höga krav ska ställas på samtliga aktörer inom vår gemensamma välfärd för att kunna garantera världens bästa skolgång, sjukvård och äldreomsorg. Tyvärr är det inte detta som står i fokus för utredningen, utan i stället är den ett verktyg för en ideologiskt driven färdkurs.

Moderata Ungdomsförbundet tror att en mångfald av utförare gynnar både patienter och kvinnor. Patienten gynnas med ett större antal vårdcentraler att välja mellan. Kvinnor som fortfarande dominerar vård- och omsorgsbranschen gynnas av att dels kunna välja bland flera arbetsgivare, dels tillåtas omsätta sina färdigheter i företagande och entreprenörskap. En mångfald av aktörer i välfärdssektorn ökar kvaliteten, stärker patientinflytandet och är en viktig del av ett jämställt Sverige.

Är man förblindad av att motarbeta företagare på bekostnad av kvinnors makt blir allt annat oviktigt. På en sådan person biter inte fakta och frågan kring vem det är som är den egentliga extremisten blir närmast retorisk.

Louise Meijer, förste vice förbundsordförande MUF

Publicerad i Dagens Samhälle, 15-03-10

Vi ska visa på lösningsvilja i flyktingvälkomnandet

Just nu stakas vägen ut för Moderaternas nya integrationspolitik. MUF kommer jobba för att tak och antal inte blir en del av Moderaternas integrationspolitik. Och viktigare: Moderata politiker ska inte vara de somstår på bromsen i det kommunala flyktingvälkomnandet, skriver Rasmus Törnblom och Noria Manouchi, Moderata Ungdomsförbundet

Sverige ska vara ett land där man kan söka skydd och börja ett nytt liv. Att värna asylrätten är självklart, men det är inte enda svaret. Staten och kommunerna behöver bli bättre på att förberett klara av att möta kraftiga flyktingströmmar. Utgångspunkten måste vara att Sverige ska vara ett modernt och öppet land där människor kan lyckas.

Vi ska se och bemöta utmaningar med moderna reformer, men Moderaterna får aldrig bli ett parti där problematiserandet utgår från att människor kommer hit och sedan landar i lösningar som handlar om tak och antal. Vi ska vara det partiet som visar på lösningsvilja i flyktingvälkomnandet.

Sverige har under många år förändrats. Det ställer nya krav och skapar utmaningar som Sverige måste klara av att möta. Här har politikerna inte hängt med och istället för att modernisera arbetsmarknaden och utbildningen kramat gamla system, facket och värnat de redan tryggas villkor. Här måste Sverige klara av att ställa om.
Vi ska vara ett land dit människor kan komma från hela världen. För jobb, studier, kärleken och undan krig eller förföljelse. Här måste Moderaterna våga formulera egna svar. Hur ska Sverige kombinera öppenhet, tillväxt med möjligheter för alla att lyckas?

Det går inte enbart att säga att vi ska ställa krav på människor som kommer till Sverige utan att ha svar på hur arbetsmarknaden kan bli öppen för alla. Vi måste våga föreslå moderna reformer för arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden måste moderniseras så att kompetens går före anställningstid.En större del av inkomsten bör också skattebefrias för att göra det enklare för unga och utrikes födda att etablera sig i Sverige.

Samtidigt behöver bidragssystemet förändras. Med många bidrag att få och fler att söka, vid sidan av en stelbent arbetsmarknad som diskriminerar unga och utrikes födda ökar risken för inlåsning i utanförskap.

Kommuner med växande och dynamiska arbetsmarknader tar inte tillräckligt ansvar för flyktingvälkomnandet. Att det många gånger är moderata kommunpolitiker som håller på bromsen gör det inte bättre. Fördelningen av flyktingar måste bli mer rättvis och ge förutsättningar för etablering och sysselsättning.

Samtidigt fastnar integrationsdebatten allt för ofta i att söka särlösningar för invandrare som grupp.Allt från försörjningskrav till språktester blir här särskilt konstiga. Invandrare som grupp har sällan mer gemensamt med varandra än att de inte är födda i Sverige och någon gång i livet har kommit hit. Det är en väldigt svag nämnare att formulera gemensamma lösningar utifrån.

Det Moderaterna borde ta fasta på är moderna reformer som stärker drivkrafterna för jobb, får arbetslinjen att gälla alla och kompenserar skillnader i kunskap och bakgrund. Så kan Sverige bli ett modernt och öppet land där alla kan lyckas.

Rasmus Törnblom, förbundsordförande MUF

Noria Manouchi, ledamot i Moderaternas arbetsgrupp Stärkt integration i ett öppet Sverige

Publicerad i Sydsvenskan 15-02-26

Vi Moderater borde börja kalla oss feminister

Många drar öronen åt sig när de hör ordet “feminist”. Det beror på att feminismen har kapats av arga vänsterradikaler, skriver Bodil Sidén, andra vice ordförande i MUF. Nu vill hon att fler moderater, inte minst män, ska omfamna ordet.

“If not me, who? If not now, when?”

Så avslutade Emma Watson, även känd som Hermione Granger i Harry Potter, sitt uppmärksammade tal till FN i höstas. Watson talade om lika rättigheter, jämställdhet och feminism.

Feminist. Många har nog inte entydigt positiva associationer till det ordet. Kanske är det för att feminismen kommit att bli en smal, arg, marginaliserad rörelse på vänsterkanten. Feministiskt initiativ är symptomatiskt för detta. På Fi:s kongress 13-15 februari diskuterades djurrättsfrågor, köttfria måltider och huruvida partiets talespersoner skulle kallas för språkrör i stället. Perifera detaljfrågor, långt ifrån feminismens huvudutmaningar.

Den radikala vänsterfeminismen har skapat en begreppsrädsla och beröringsskräck hos många, särskilt män. Mer tid har lagts på att argumentera mot själv begreppet än på att tackla utmaningarna. Det har satt skygglappar framför samhällsproblemen och lett till ett avståndstagande från hela debatten.

Men problemen kvarstår, utmaningarna är stora. Fler kvinnor behöver jobba mer, ansvarsfördelningen hemma behöver vara rättvisare och destruktiva normer behöver motarbetas. Och där har vi alla ett ansvar.

Feminismen är för viktig för att lämna walkover i. Arbetet mot ett jämställt samhälle kan inte lämnas till några få på vänsterkanten. Jag menar att vi behöver en bred, positiv, lösningsorienterad feminism för att kunna skillnad på riktigt. Då behöver vi fler som kallar sig för feminister, inte minst män. Att vara feminist borde vara ett ställningstagande för att se jämställdhetsproblemen och vilja göra någonting åt dem. Inte att skriva upp på en socialistisk kamp.

I mitt parti har det varit långt ifrån självklart att kunna kalla sig feminist, och jämställdhetsfrågorna har varit långt nere på agendan för Moderaterna. Men vi har gjort en resa. Idag är vår riksdagsgrupp bland de mest jämställda, en av sex politikutvecklingsgrupper fokuserar på jämställdhet och nästa val kan vi välja vår första kvinnliga statsminister. Nu kan vi vara med och forma feminismen i stället för att ställa oss utanför den.

För precis som att en inte släpper sin definition av frihet och rättvisa bör en få definiera sin egen feminism. Tillsammans kan vi skapa en modern feminism som enas kring en framtidstro och vilja att lösa de riktiga samhällsutmaningarna: kvinnors arbetskraftsdeltagande, mäns låga ansvar för hemarbetet och vardagssexismen. Problem som faktiskt är viktigare än principiella avståndstaganden från ett begrepp.

Därför skulle jag vilja be er om en enkel sak: börja dagen med att kalla er feminister. För, if not you, who? If not now, when?

Bodil Sidén
Andra vice förbundsordförande, Moderata Ungdomsförbundet

Publicerad i Metro, 12-02-25